Galfvensjös Kaningård

Kaninresor

Tjeckien

Jag ville importera hem lite nytt blod till mina Californian och hade sett att Tjeckien har bland de främsta Californian kaninerna i Europa. De är betydligt bättre än de i Tyskland. De har framförallt bra kroppar och det var det jag var ute efter då mina är lite kantiga. De hade även betydligt bättre teckning än vad de tyska har. Californian är betydligt vanligare i Tjeckien och Östeuropa än vad de är i Västeuropa. Mycket beroende på att det är en annan "kaninkultur" i Östeuropa. Där är det mer som det var förr i tiden i Västeuropa, det vill säga att kaninen i första hand ses som ett produktionsdjur.

Jag hade mejlat flera lokalföreningar i Tjeckien och frågat om de kände till några uppfödare av Californian. Jag fick kontakt med en man jag hade haft kontakt med tidigare, Stanislav Javůrek. Han åkte till Tjeckiens främsta uppfödare av Californian och hämtade hem 2 honor till honom så vi ej behövde åka så långt. En av honorna var utställd på 95 poäng.

Stanislav bodde i en liten by utanför Hradec Kralove, han hade runt 50 burfack. Han födde upp New Zealand White, Siames (tjeckisk ras) Mecklenburger Scheck. Han var Tjeckiens främsta uppfödare av Mecklenburger Scheck och Siames, han hade fött upp flera champions. Hans NZW var verkligen maffiga, huvudena var helt enorma!

Utomhusstallet:

Inomhusstallet:

NZW kaniner i lösdrift:

En del av familjen Javůrek:

Sedan åkte vi till en annan Californian uppfödare, Miroslav Pecka. Där fick jag välja mellan flera fina djur, tillslut valde jag två fina hanar. Han hade ej så stort stall, endast runt 30 fack. Han födde även upp Alaska kaniner.

Det var ett väldigt trevligt besök, uppfödarna var oerhört gästfria och trevliga. Jag har verkligen fått mersmak och vill gärna åka till Tjeckien igen.

Tyskland

Tyskland har vi varit i två gånger, första gången var 2007 och andra gången var 2008.

Första gången vi var i Tyskland var 2007, då hade jag fastnat för New Zealand White (NZW) och ville börja föda upp dessa. Tyvärr fanns det endast en uppfödare i Norden så för att få lite nytt blod fick jag leta utomlands. Tittade runt lite på internet och tog kontakt med New Zealand klubben i Bremen. Deras ordförande Heinz Zippel tog hem en hane och en hona från en annan uppfödare till sitt hem. Detta för att vi skulle slippa åka alltför långt med bil. Så på vår resa åkte vi först hem till Zippel.

Han hade runt 200 vuxna kaniner och 300 ungdjur när vi var där. Han hade vunnit det mesta som gick att vinna i Tyskland och i andra europeiska länder. Han hade haft kaniner sedan i början av 40-talet, så han hade hållit på ett bra tag. Kaningården var oerhört vacker och trots att de bodde i en radhus märkte man knappt av kaninerna. Allting var mycket professionellt och vackert ordnat.

Efter besöket hos honom åkte vi till en annan uppfödare, Hartmut Peters. Han födde upp NZW och hade runt 50 kaniner i sin kaningård. Där köpte jag ytterligare en hane och en hona.

Zippel visar några av sina kaniner.

En mycket liten del av Zippels kaningård.

Andra resan till Tyskland var 2008. Då hade jag insett att det de facto var lite för mycket jobb med NZW inför utställningar och så vidare då de är helt vita. De har en förmåga att smutsa ner sig snabbt, att de har en oerhört tät päls gör det ej enklare att rengöra dem heller. Deras temperament och deras produktionsegenskaper var heller ej särskilt bra.

Jag har alltid tyckt om Californian så jag började leta efter uppfödare av dessa. Tyvärr fanns få uppfödare i Norden så jag fick leta i Tyskland. Jag tog kontakt med en uppfödare som förmedlade kontakt med en uppfödare, Dieter Löhman som bodde söder om Bremen. Den uppfödare som förmedlade allting skickade även upp ett avelspar till uppfödaren i Bremen.

Löhman hade runt 30 kaniner i sin kaningård. Löhmans kaniner var av bra kvalité och hade bra kroppar och bra teckningar. Där köpte jag ett avelspar.

En del av Löhmans kaningård.

Förutom Tyskland och Tjeckien har jag även varit i Norge och köpt kaniner. Har även besökt finska kaningårdar. Rekommenderar verkligen att man passar på när man är utomlands att besöka ett par kaningårdar (man behöver ju inte åka utomlands bara för kaninerna...). Det är alltid oerhört trevligt och lärorikt!

USA - kaninutställning och kaningård

Den 29 juli åkte vi på en två veckors semester till USA. Jag hade redan innan fått kontakt med en domare som bjöd in oss till en kaninutställning. Något som jag verkligen tyckte var en upplevelse.

Den 2:a augusti var det dags för utställningen, det var en så kallad "County Fair" så det ställdes även ut getter, får, hästar, kor, fåglar med mera.

Till kaninutställningen var det cirka 300 kaniner anmälda fördelat på runt 20 raser.

För att det ska bli lite enklare att förstå så rekommenderar jag att ni först läser sidan om kaninutställningar i USA. Den sidan finner ni här.

När vi kom till utställningen blev vi oerhört trevligt bemötta, alla hade hört talas om svenskarna som skulle komma och besöka deras utställning.

Vi fick vara med bakom domarbordet så vi fick en väldigt bra insyn i domarnas arbete och teknik. Jag fick även säga min mening om de olika amerikanska kaninerna.

En intressant sak var att domarna i princip aldrig tittade i standarden. Här hemma sitter de och läser standarden var och varannan minut.

Kaninhanteringen var god, domarna var alltid lugna och fina när de hanterade kaninerna. Läste i deras standard att det bästa sättet att få en kanin att presentera sig, är att ta ett steg bakåt och låta kaninen sätta sig själv tillrätta.

Det som förvånade mig mest var att de inte tyckte bry sig om att kaninerna var skitiga, flera som placerade sig högt upp var riktigt gula.

De hade poängkort där det fanns många olika delpoängsskalor (betydligt fler än i Europa). Det enda som var lite underligt var att de ej använde dessa utan bara skrev kommentarerna lite huller om buller. Ett minus var också att det enbart var de som placerade sig högst upp som fick omdömeskort.

En annan sak som är annorlunda i Sverige är att här får många pokaler och andra priser. I USA fick dom två gruppvinnarna (varav en också blev BIS) varsin plakett. Övriga (BIR) fick bara en liten rosett.

Personerna var oerhört trevliga, fick en hel låda full med kaninböcker. Väldigt roligt att få ett ex av den amerikanska standarden.

En Fransk VädurEn annan Fransk VädurEn Fransk Vädur med riktigt stor hakpåse

En Tan

En Dvärgvädur

En NZW, NZW är den ras som skiljer sig allra mest mellan USA och Europa

Vy över utställningsburarna

Satin och NZW kaniner i sina transportlådor

En Hermelin

Den mest populära rasen i USA - Minirexen

Minirexar

Två till Minirexar

En Minirex till

En Minirex unge

En Japaner med gula tassar

En till Japaner

Ännu en Japaner

En Angora

Den amerikanska rasen Palmino

Transportlådor

Amerikansk kaningård

Efter utställningen frågade jag domaren om han visste någon kaninuppfödare som jag kunde komma hem och besöka. Han sa att han visste en familj som hade många raser som vi kunde komma och besöka på måndagen.

På måndag eftermiddag så bar det av till kaningården. Domaren berättade att denna familj hade vunnit i princip alla lokalutställningar och var kända för sina fina Engelska Scheckar. Alla 4 i familjen höll på med kaniner så sammanlagt hade de runt 7-8 raser.

När vi kom in i ladan såg vi rad efter rad efter rad med burar. Vi frågade mannen hur många burar som fanns, han räknade och fick det till 276 + extra burar.

Burarna hängde i taket, det hade jag sett på bilder innan och jag hade trott att det skulle bli väldigt gungigt men det var inte alls gungigt. Burarna hade nätgolv, domaren sa att bara 5% av amerikanska uppfödare använde fast golv. Han blev oerhört förvånad över hur vi orkade hålla kaniner på fast golv.

Kaninerna åt en speciell typ av pellets så hö fick de ej. Vattningen skedde automatiskt.

Dom hade Myskankor gåendes fritt in och ur i kaninladan. De berättade att efter det att de började med det så har de aldrig haft problem med möss eller flugor, dem tog ankorna hand om.

Ladan städade de ut regelbundet, ett par gånger per år högtryckstvättade de alla burar.

Trots värmen var det inte så varmt i ladan, de hade stora fläktar som kylde ner.

Jag kunde även konstatera att det är mycket som skiljer sig, i Sverige skulle man aldrig få hålla kaniner under dessa former. Sen har troligen majoriteten av de svenska kaninerna bättre levnadsförhållanden än de amerikanska.